Jag gillar Ludwig Flecks benämning ”tänkestil” apropå ämnen. Att ett ämne representerar en grupp människors/en kulturs/en verksamhets sätt att tänka och förhålla sig till världen på.
I mitt ämne slöjd förhåller vi oss till omvärlden genom att bearbeta och förstå materialen omkring oss och skapa föremål av olika slag för olika behov – funktionella och kulturella.
I matematik förhåller man sig till omvärlden genom att resonera och söka lagbundenheter och logiska resonemang (detta är min novistolkning).
I franska förhåller man sig till omvärlden genom att kommunicera med franska ord, franska gester och fransk språkmelodi.
Är detta olika sätta berätta på helt enkelt?
Jag håller med om vikten av att skolan som helhet måste få med en variation av sätt att berätta saker på – genom tal, skrift, rörelser, bilder, föremål, musik. Det multimodala måste betonas bättre. En förutsättning för detta är väl dock att ämneskunskaperna finns kvar och lärs ut. Vad ska annars eleverna förhålla sig till?